2 för mycket

Att vakna till två dödsbesked på tre dagar är två för mycket! 

I tisdags tände jag ett ljus för min kära farmor som somnat in tidigt på morgonen. Min fina krutfarmor som många gånger känts som en superkvinna är en stor förebild. Med en styrka som aldrig verkade ta slut fanns hon där för sin familj med all sin kärlek och omsorg. Hur ska en släkt överleva utan sin fasta punkt. Hon efterlämnar sig ett stort tomrum. Ett tomrum som jag fortfarande inte förstår vidden utav.

Idag var det otroligt nog redan dags att tända nästa ljus. Dagens ljus brinner för Kristin som lämnat vår värld alldeles för tidigt.

Kristin känner nog flera av er igen. Hon var en flitig kommenterare här, och vi har följt varandras liv under flera år via varandras bloggar. Vi har under årens lopp följts åt vi flera olika forum online, som exempelvis Facebook, Instagram, Scrappiz och framförallt då via våra bloggar. Hon har liksom funnits överallt. Hon kommer att fattas! Fastän vi inte kände varandra "på riktigt" så har hon berört mig så mycket. Trots att vi bott i samma stad har vi bara sprungit på varandra två gånger. Vi planerade att träffas ett par gånger. Men först skulle hon bli bättre. Hon skulle bli frisk. Det skulle inte sluta så här. En son har förlorat sin mamma, en man har förlorat sin fru och två föräldrar får nu begrava sin dotter. Så så orättvist!

Jag har tidigare uppmanat er att skänka till hennes insamling hos cancerfonden. Det finns fortfarande möjlighet att skänka en slant. Jag säger som Kristin sa: Utrota den där fucking jävla kukcancern!

♥ Mya