vecka 19
Den 27 december var det dags för ytterligare ett ultraljud. Vid den här undersökningen fick vi mycket tid för njutning av vårt lilla liv i magen. Det kändes verkligen som om vi hade vår första lilla familjetid på något vis. Det var som om det bara var vi i rummet och vi kunde knappt slita ögonen från skärmen. Det var fantastiskt att få se bebisens små fötter som jag ett par veckor innan börjat känna av. Jag minns att jag var spänd av att få se hur bebis var placerad för att se om det kan ha varit sparkar jag kände av tidigare under den dagen. Det här med rörelser i magen är ju verkligen något helt oslagbart.
Innan de där första tydliga rörelserna känns, säger/skriver "folk" att det ska kännas som en sprattlande fisk. Ursäkta mig... men om jag inte vet hur en bebis känns i magen är det väl desto mindre chans att jag skulle veta hur det känns att ha en fisk i magen?!?
Innan de där första tydliga rörelserna känns, säger/skriver "folk" att det ska kännas som en sprattlande fisk. Ursäkta mig... men om jag inte vet hur en bebis känns i magen är det väl desto mindre chans att jag skulle veta hur det känns att ha en fisk i magen?!?
4 kommentarer:
ha,ha jag tyckte jag kändes som en sprattlande fisk i magen i början.:) guu va mysig tid ni har framför er..njut:)
Mysigt!!!!!!!!!!!!!
KRAM
snick snack, "sprattlande fisk"?? varför inte säga som det är: de första rörelserna känns helt enkelt som liiite för mycket gaser i magen! Då skulle folk förstå bättre! Roligt roligt!! :)
Ultraljud är häftigt! Jag börjar gråta! så känslomässigt!
Ultraljud är så härligt, för då förstår även pappa lite bättre att det faktiskt är något där inne!!
Skicka en kommentar