tisdag 26 april 2011

ett haltande uteliv i väntan på paradiset


Vår trädgård är inte särskilt stor och heller inte särskilt smickrande. Men tro mig, den har potential. Jag känner det inom mig och kan nästan se det framför mig. Tyvärr vill jag att allting ska hända på en gång. Det känns hur segt som helst att vänta flera år på att allt ska kännas mer som vi. Tålamod i sådana här sammanhang är absolut inte min bästa vän. 

I helgen togs äntligen det första steget i förvandlingen av vår opersonliga plattbelagda tråkiga innergård med fallfärdiga staket och en altan som är långt ifrån sina glansdagar. Med ro i kroppen stod jag på den gnisslande altanen och sådde lite fröer och drömde om sommaren. Visst kan väl miljarder med färgglada blommor höja upp vilken tråkträdgård som helst!?!?!


5 kommentarer:

Karin sa...

Självklart kan dom det :D

Annika sa...

Ååå.. känner precis i igen mig i det där att man inte ORKAR vänta flera år på att få ha den fina drömträdgården som ger en rättvis bild av vem man egentligen är!! Jag har väntat typ fyra år nu... vi måste dränera och gräva upp hela uppfarten här hemma så känns ju helt hopplöst att lägga ner massa jobb på nåt som ändå blir förstört sen. Under tiden frodas ogräs och risiga buskar och man får blunda varenda gång man går in i huset för man orkar liksom inte se eländet.. Jag har också sått! I helgen som var sådde jag kryddor som pryder våra fönsterbrädor ( vi har ju inga blommor)! Lika spännande varje år!

Petra/Paradise sa...

Hum...det känns som det här inlägget är skrivet utav mej ;)
Från början till slut!

Men ibland måste man vänta..tyvärr..
Å den som väntar på något gott, väntar aaaaldrig för länge!! (säger de som vet!) ;)

kram på dej sötnos och lycka till med planteringen :)

Caroline sa...

Hej!
Hittade till din blogg idag "by accident" när jag såg att du kommenterat hos onekligen-bloggen.

Fastade direkt när jag såg att du är gravid plus att du pyntar i ert nya hus. Det är verkligen något speciellt det där med förberedelserna inför första lilla underverket.
Min dotter är snart 1½ och jag kan verkligen känna mig avundsjuk på att man aldrig får vara med om den där första gången mer.

Såg dessutom att ni fått precis samma spjälsäng som min dotter också fick av sin farmor innan hon föddes. Vi har verkligen varit nöjda med den, hoppas ni också blir det!

Jag är dessutom sugen på att fortsätta piffa och pynta i vårt hus som vi inte bott i så länge, så jag hoppas på fler inlägg med tips och fina bilder som man kan inspireras av.

Lycka till med sista veckorna av preggo-tiden =)

Mya sa...

Hej Caroline!
Så kul att du hittat hit! Skönt att höra att ni varit nöjda med sängen. Nu står den monterad, dock obäddad bredvid oss i sovrummet. Spännande :)