lördag 21 maj 2011

att rasta en höggravid fru



Det är inte mycket med kroppen min nu. Höfterna inbjuder inte till några större strapatser. Tyvärr. Det är så tråkigt och gör hela väntandet extremt segt. Ibland har jag tur, då tar Daniel med mig på en tur runt kvarteret. När jag är klar med den rutten så är det dags att vila och om jag har tur kan jag använda benen dagen efter, men antagligen inte. Det är mer varannandags-principen som gäller för det här gamla höftpartiet.

Min man kom nyss ner från 2:a våning där han gjort sig i ordning efter sitt mer krävande träningspass. Å killen kommer ner med mustasch. What? Han tror att han ska få glida runt och sporta mustasch. Jag säger så här: Om han har kvar mustaschen när det är dags att åka till förlossningen, så får han inte åka med. Å så är det med det!

Han har alldeles för mycket tid för tillfället. Han har varit hemma från jobbet alldeles för länge och det märks. Idag mustasch, imorgon... ???

Å på tal om uttrycket SPORTA... Det funkar. Ordet florerar lita varstans. Känns hippt!

3 kommentarer:

kela sa...

det där känner jag igen! men passa på och vila som alla tjatar om ;-) Kan glädja dig med att fogarna känns betydligt bättre direkt efter förlossningen, om än inte helt bra direkt så tillräckligt för att man ska kunna ta sig runt kvarteret både en och två gånger per dag utan större problem ;-) Själv fick jag karpaltunnel syndrom på slutet med, så jag kunde vare sig gå eller använda händerna, det var så där lagom spännande ;-)

stina ~maräng~ sa...

Rastlösa karlar är inte att leka med ;) Men snart blir det väl fullt upp både hemma och på jobbet. Som väl är kommer höfterna att kännas bättre när bäbis har kommit, och så kommer du att ha barnvagnen som stöd (rullator). Passa på att vila nu, det behöver du!! Kram!

Annika sa...

Haha! Nej, håll mustascherna borta säger jag med!!! Tur att man har ihop det med en med asiatiskt påbrå som inte kan få hår någonstans- hahaha!