onsdag 23 november 2011

Pappakärlek


Egentligen så träffar hon ju honom hela tiden. (Eftersom Daniels jobb fortfarande strular så har han haft den fina turen att vara hemma med sin dotter hur mycket som helst.) Men vissa dagar är han iväg på jobbet. Igår var en sån dag. Och igår var första gången som man riktigt kunde se lyckan i Lilo när pappan kom hem. Det sprätte i hela hennes kropp och hon fyrade av världens leende och skratt där hon låg på lekfilten. Å sen tog han upp henne och kramade om na. Lyckan var total!

6 kommentarer:

Kristin Nilsson sa...

det är konstigt det där med pappa eg. Alltid poppis och lattjo :)
Vi mammor är så självklara på nåt sätt. Fast å andra sidan, ljuvligt att få spendera massor med tid med det finaste man har.
Förresten en himla fin bild på fina personer :)

Mya sa...

Eftersom vi båda är hemma så mycket så är vi väldans poppis båda två. Men jag är bäst på att dansa och sjunga. Då kiknar hon av skratt :)

Mya sa...

å tack förresten. Jag älskar att jag fick ögonblicket på bild :)

Monica sa...

Underbart! Så fina de är...

Linda sa...

Visst är det underbart <3
Och känslan av när man själv har varit borta och blir bemött sådär är obeskrivlig.
Kram från fru Nisse

Ellison sa...

Så fina :) Underbart ögonblicksfoto!