Älskade unge

Precis så här älskar jag att klä mina barn. Färger och mönster huller om buller. Barnkläder har blivit lite av en hobby. Kul!

syskonkärlek

Tänk att de där ungarna är våra. Det är fantastiskt!

Vi vill tacka för alla fina gratulationer i samband med Ellis födsel. Som ni vet uppskattar vi era små hälsningar här. Jag ska försöka komma ikapp med lite inlägg eftersom jag gillar att dokumentera med hjälp av bloggen. Kramar från familjen K.

Å tack söta Annika med familj för de fina gåvorna till barna. Gulle dig!

Lilo 1 år!

Dagen den tredje juni. 

Vi firade att det för ett år sedan kom ett litet paket med kärlek till familjen. Världens finaste paket i form av en liten flicka som vi valde att kalla för Lilo. Tänk att hon varit hos oss så länge redan. Och tänk hur ett år tillsammans med henne kunde gå så fort, medan åren utan henne, då vi väntade på henne, gick så otroligt långsamt. Men det är väl som det sägs: Tiden går fort när man har roligt!

Älskade unge, du är det bästa som hänt oss. Tillsammans med dig har vi ett liv att leva. Och vi ser med spänning fram emot fortsättningen tillsammans med dig.

Vi hjärtar dig! /Mamma & Pappa

Sockersött till Lilo

Jag blev så väldans glad när jag fann den där mössan på Åhlens i år igen. Förra året, när Lilo var färsk, skickade Monnah precis en sån mössa i miniminimodell som Lilo sportade så fint. Så nu när den fanns i år igen var jag ju tvungen till att köpa en ny i större modell som passar Lilo i år. Jag älskar den, som ni kanske förstår. Lillbebisen kommer att få sporta miniminimodellen i sommar och så kör Lilo på den i större modell. Jag vet att de kommer att se sockersöta ut. Kan knappt vänta! 

Och skorna till höger är finfina skor som Lilo fått av sin mormor. De, liksom mössan, är så söta så att man typ svimmar. Kombinationen av de två är dessutom oslagbar!

En månad kvar tills året är komplett

Lilla Lilofisen blev elva månader idag. Det betyder att vi har en månad på oss att planera världens häftigaste ettårskalas. Vilken grej. Möjligheten till att anordna barnkalas vågade man ju förr knappast drömma om. Men snart är det första kalaset här och vi håller tummarna att inte lillasyskonet väljer att ploppa ut en månad för tidigt för att göra sig själv till finpresent. Kalaset för bönan blir på självaste 1-årsdagen eftersom vi har sån tur att den inträffar på en söndag. Än så länge har vi bokat sol och värme och nu återstår planering för sötsaker och dekorationer. Sen återstår bara att gästerna bjuds in och förgyller firandet av hennes första år. 

/festplanerar´n

Lilo 10 månader

Här är hon, vår stora tjej som numera står på egna ben. Nja, det är inte så att hon ställer sig sådär själv hur som helst. Hon behöver lite hjälp med placeringen men när hon fått ett bra grepp så kan hon stå sådär ett bra tag. Skitnöjd över tilltaget, som ni kan se på bilden. Just nu har vi en period då det känns som om det händer saker i hennes utveckling varje dag. Idag, på självaste tiomånadersdagen, märkte vi att hon dreglade så fasligt. Det där med dregglet har lyst med sin frånvaro ska ni veta. Inte så att jag saknat det eller så, men kan ju avslöja att jag varit mer än förberedd med miljarders dregglisar sedan innan hon ploppade ut. Man hade ju liksom hört om alla bebisar som dregglade så att det stod härliga till. Man ville ju vara förberedd. Det var jag. Sådär tio månader i förväg. Det där dregglandet i kombination med att hon sovit typ noll timmar på dagtid de senaste två dagarna fick oss att bli misstänksamma. Kan det vara tänder, tänkte vi? Och mycket riktigt, det ser ut som om det är något på väg upp där inne i munnen. Lilos första tand är på väg att ske. Häftigt!

little miss sunshine

Vi njuter av våren, värmen och vårblommor i krukorna på trappen. Nu har det i och för sig varit ett litet bakslag med ett nätt litet snöfall vilket gjort att våren stannade upp, värmen blåste bort och de där blommorna fick ställas in i förrådet i väntan på bättre tider. Men det kan vi väl ignorera. Tänk på solen istället. Himla härlig grej!

På tal om att ha en bebis inne i och en utanför magen...

Jag är omringad och det sparkas både till höger och vänster. Hög mysfaktor på det!

9 månader

Häromdan fyllde bönan 9 månader. Tänk att hon nu varit utanför magen precis lika länge som hon var däri.

När Lilo låg i magen fotade vi magen ofta för att se hur den växte. Detta är något som vi fortsatt med även denna graviditet.  I helgen när Lilo fyllde 9 månader och bebisen i magen blivit 5 månader förevigade vi dem båda på bild. Coolt att ha en unge utanför och en innanför magen. Coolt! 

 

då vs. nu

Jag vet att jag sedan tidigare skrivit om att jag har flera gamla bäbisplagg sparade sen jag var en liten plutt. Ni förstår väl alla lyckan i det!?! Känns liksom overkligt att min böna nu kan ha samma plagg som jag själv sportade i början på 80-talet. Sjukt kul! Ja, å här nedan ser ni mig när jag slappar i min mormors knä. Som ni ser är jag yngre än vad Lilo är på bilden till höger. Det bästa med alla gamla plagg som jag har är ju att min mamma och min mormor har sytt dem själva. Skulle tippa på att det är kanske 7-8 plagg som blivit bevarade. Jag vårdar dem som mina dyrbara skatter, var så säkra! 

en dotter och en snutte

När vi var på Ikea häromsistens så hittade jag en råtta, alltså en råtta av gosedjursmodell. Min tanke var att den lilla krabaten ska ingå i en sångpåse som jag tänkt skapa till Lilo och hennes minisyskon som är på väg. Ni vet en råtta som i sången - Vart bor du lilla råtta? I väntan på att jag ska samla fler figurer till påsen och den blir komplett så har min dotter börjat använda råttan som SNUTTE!?!?! Känns lite creepy faktiskt!

Min lilla blomma!

I lördags var vi bortbjudna på middag hos goda vänner. Jag tog på Lilo de finaste kalaskläderna och förevigade min lilla blomma då hon satt på ett hav av rosor i väntan på att vi skulle åka. Blommor är ju verkligen någon man längtar efter nu. Jag längtar till våren!

Lilo 8 månader å Mamman har börjat boa

Idag uppmärksammade vi att Lilo har förgyllt vår tillvaro i 8 månader, utanför magen. Firandet har inte varit särskilt storslaget men vi har piffat fint i sovrummet i alla fall. Jag har börjat känna av ett stort behov av boande det sista och idag körde jag en första sväng. När Lilo låg i magen fanns det tyvärr inte så mycket att boa med när jag hade mitt sug. Köksrenoveringen var en stor bov i dramat men även annan renovering och att flyttkaoset låg kvar ganska länge. Men nu är det faktiskt ett par rum som är redo att piffas till så nu kan mitt behov fyllas - äntligen! Sovrummet har sen det blev färdigt känts väldigt kalt och alldeles för vitt. Jag har dessutom saknat ett sängbord på min sida. Jag hade planer på att göra om ett loppisbord men kom aldrig till skott. När vi var på Ikea i veckan så passade jag på att köpa mig ett sängbord för jag var urless på att vara utan ett. Nu börjar det bli mys i rummet, men det är en bit kvar innan det blir supermys. Å just det, Lilo är ju stora tjejen nu... Från och med i dag sover hon numera på lägsta nivån i sängen. Mammas lilla ärta börjar gro till sig! 

Älska böcker!

Vi har fått en liten bokmal i familjen. Å jag önskar att jag kunde skriva att det var jag... men jag har fortfarande svårigheter med att öppna den där boken som ligger på sängbordet. Kombinationen av för sen nattning av mig själv och önskan till sömn, när jag väl ligger i sängen, är bovarna i dramat. I alla fall.... Lilo älskar böcker. Hon blir helt tokig när man slutar att läsa boken. Å helst ska hon ju hålla själv, förstås!

Framsteg i scrapverkstan

Gissa vad?!? Jag har skickat iväg foton för framkallning. 44 foton förväntas landa i vår brevlåda i början på nästa vecka.  Vet ni att jag inte framkallat ett endaste kort sen innan vi gifte oss 2010. Det betyder alltså att jag inte framkallat ett endaste kort som är taget med min fina kamera, som jag fick i bröllopspresent från min make. Det betyder också att jag inte framkallat ett endaste kort på lilla Lilo. Men nu så... Nu är jag igång igen. Nu längtar jag tills jag kan scrappa. Kan knappt bärga mig!

Här ser ni ett av de foton som nu väntas hem. Lilla Lilosen som bara är tre veckor gammal. Som den sötaste lilla skrutten låg hon tryggt och sov i sin lilla kokong när mamman fotade.

Den häringa tjejen

Hon väger nu åtta å ett halvt kilo och mäter cirka sjuttio centimeter från topp till tå. Hon har precis fattat grejen med gåstolen och tar sig fram, sakta men säkert. Hon är glad mest hela tiden och äter allt som kommer hennes väg. Hon är min lilla sockerbit!

Go fortsättning!

Vilket fantastiskt år vi har haft. Nu ser vi fram emot fortsättningen. Gott nytt år mina vänner!!!

Pappakärlek

Egentligen så träffar hon ju honom hela tiden. (Eftersom Daniels jobb fortfarande strular så har han haft den fina turen att vara hemma med sin dotter hur mycket som helst.) Men vissa dagar är han iväg på jobbet. Igår var en sån dag. Och igår var första gången som man riktigt kunde se lyckan i Lilo när pappan kom hem. Det sprätte i hela hennes kropp och hon fyrade av världens leende och skratt där hon låg på lekfilten. Å sen tog han upp henne och kramade om na. Lyckan var total!

rulla rulla liten Lilo

Plötsligt händer det. Lilo har gjort sin första vändning idag. 

Daniel la ner na på lekmattan i morse och efter det gick han ut till köket för att förbereda frukosten. När han kom tillbaka låg Lilo på mage. Daniel ropade på mig och jag möttes av en gla unge som verkade vara såååå nöjd över sin vändning. Superglad och kanske något förvånad över vad hon nyss åstadkommit. Å ett tu tre så fortsatte hon rullandet hela vägen runt och hamnade på rygg igen. Som en liten rulltårta.

sweetheart

Lilo trivs fortfarande i sin liggdel trots att den typ passerat gränsen till att bli för liten. Om någon vecka tror jag minsann att vi byter till sittdelen eftersom åkpåsen snart åker fram. Nu ligger hon gott under både täcke och ett par tre lager filt.

Mitt lilla sweetheart!