ett litet kort med möjligheter

Vi var på stan i veckan och när pappan i familjen hade ärenden på sitt håll, passade Lilo och jag på att göra något som jag länge tänkt göra. Jag har liksom inte ens vågat närma mig den där lokalen för rädslan av att bli haffad för en, vad jag nu förstår var en inbillad, skuld. Så fort jag gled in på bibblan var det som ett lugn kom över mig. Lukten, känslan och minnena gjorde sig påminda. Just där och då kändes det som om jag var på världens mest harmoniskaste plats. Jag gled runt där med barnvagnen mellan raderna av böcker och kände att jag vill låna med mig lite av varje. Lite kokböcker, några barnböcker och varför inte en bok om Afrika? Jag kände ett stort sug efter kunskap och möjligheterna var oändliga. Typ! 

Till slut så vågade jag mig fram till disken med mina noga utvalda böcker. Boken som ni ser på bilden och sedan ett par tre böcker om svensk grammatik. Jag tänkte att: Nu blir jag stoppad! Anklagad! Vad kan skulden ligga på egentligen? Kommer summan att bli värd innehavandet av ett bibliotekskort? Spänningen var olidlig! 

Vem möter jag? Jo VÄRLDENS mest ointresserade människa. Ointresserad av mig alltså... Det var som om jag inte fanns. Inga glada leenden och fanfarer för att just JAG ville ansluta mig till gänget och bli glad innehavare av det lila kortet med oändliga möjligheter. Jag fick mitt kort, men där stod jag utan ett TACK! och inte ens ett Hej då! Hon bara lämnade mig och fortsatte med sitt dagliga arbete. 

Och skulden då? Den var ju tydligen helt inbillad, för om den talades det ingenting om.

Boken på bilden var en av böckerna som jag premiärade med. Den är skriven av en av mina favvobloggare. Lisa Bjärbos "Det är så logiskt alla fattar utom du" ligger nu på sängbordet och väntas på att läsas. Har ni inte varit inne på Lisas blogg Onekligen, så tycker jag att ni ska hoppa över dit. Man blir så glad när man är där. Alltid!