Ja, nu vågar man väl ändå göra sig ett vårskrik?!? Med alla vårtecken som jag sett de senaste dagarna vågar jag bestämt säga att den är här - Våren. Alltid lika välkommen.
Idag har vi hängt på altanen. Lilo är en rolig prick. Hon älskar sina solglasögon och blir så stolt när hon får dem på sig. Det känns inte helt vanligt att ungar är sådär. Jag trodde att hon skulle slita av sig dem hele tin. Men Lilo bara ler och ser så där stolt och lurig ut, som bara hon kan. På tal om vårtecken så ser man ju sånt lite varstans nu. Idag torkade jag till exempel tvätten ute på altanen. Jag fotade våra blåsippor som letat sig upp ur jorden. Vi vårstädade lite i trädgården och åkte till tippen. Bort med kattbajset som "grannen" lagt där och så tog vi till exempel bort den där julgranen som stått och skämts i ett hörn. Sen funderade jag på bloggen och kom på att ni aldrig fick se det färdiga resultatet på trädgården. Ni vet när min man slet som en tok med all marksten och den där rulltårtan till gräsmatta som aldrig dök upp. Sen satte vi upp den där brevlådan som vi inte haft uppe sen vi målade om i somras. Men eftersom Posten så fint satt upp en radda fula plastbrevlådor vid garagen så behövs ju knappast vår fina nya. Men ändå, det är allt något visst med en brevlåda vid grinden. Å någon gång lär den väl behövas, som den dagen då vi börjar med tidningen igen. Nu ska bara de där fasadnumren upp oxå, så att vi slipper fler felringningar på dörren. Vi talade dessutom med ett gäng grannar och det är ju verkligen ett tecken på att våren är här. Under vintern kan det gå lång tid utan att man ser en endaste kotte. Å just det, jag såg den där grusbilen - eller vad den kallas - häromdan. Bort med grus och damm och ge mig sol och värme, Tack!
Å den där grinden är ju förstås inte byggd än. Men den höjde ju känslan i storyn. Icke sant?!?




















