Samvetet

Jag blir så glad för alla besökare som kikar in och för de kommentarer som trillar in. När någon kommenterat mina inlägg och jag får ett mail om det, så blir jag så himla glad. Ett kvitto på att någon har läst det som jag hade att berätta eller visa. Det är guld värt och det gör typ hela min dag. Det som är så himla tråkigt är att jag inte finner någon tid över till att vara lika flitig hos er. Det är lite två steg fram, tre steg bak-känslan som cirkulerar. Just nu är tiden väldigt knapp. Jag hoppas att ni har förståelse för att jag lägger den lilla datortid jag har, på att prioritera att uppdatera bloggen istället. Jag kikar såklart in hos er oxå, men jag hinner inte med det så ofta som jag vill.  Så, nu var det sagt. Nu vet ni, jag lider av dåligt samvete! 

Här ser ni en bild från i början av månaden när vi sov över i Daniels brors husvagn. Det var väldigt trevligt att campa med familjen från Hult. Det var Lilos första övernattning i husvagn. Vi vaknade dock alldeles för tidigt så Lilo och jag tog en uppfriskande morgonpromenad medan vi väntade ut resten av gänget. Himla käckt det där med husvagn. Medan vi grillade stod grannen, som ni ser i bild, och rakade benen. Vilket campingliv!